svart är ingen färg, det är så man känner sig

idag försvinner jag i svart. tröja, byxor, sockar, skor. allt är svart.

Annonser

gå och se när svalorna bugar när de dansar för varann

önskar att jag haft kameran när hela himlen blev svart av fåglar häromdagen. vackra skapelser.

låtreferens till rubriken: svalorna – laleh


it’s just the pressure with wich you hold her, it’s really nothing at all, it’s just some dandruff on her shoulder

äsch, tappade andan gång på gång igår under talet, det kändes det extra jobbigt när jag väl satte mig. men alla är så snälla, säger att jag är duktig, att det inte märktes att jag var sådär nervös som jag säger. men nu är det i vilket fall över för denna gången. klappklapp på axeln, mina fobier ska inte få segra så jag ger upp.

onsdag idag, även kallad lillördag. lyssnar på lekmans senaste och funderar när snön kommer, om den kommer. mina läppar är nära att spricka när jag ler, närmare bestämt min underläpp – trots lager på lager av försvarets hudsalva.


smskärlek, rosenrot och tal

spred nyss kärlek genom sms-luften till en vän och är ovanligt lugn för att skulla ha tal ikväll. i vanliga fall börjar jag må illa ett dygn innan och springa som en galning på toa, haha.. började med rosenrot häromveckan som en hjälp på traven att minska all stress som bara växt i mig på sistone. det tar ju såklart inte bort stressen, men det känns som att det blir lättare att hantera den. otroligt ändå att det hjälper så pass. nu ska jag strax haffa bussen, duscha och ha tal. peppad? nja. tal är alltid ångestframkallande. men konstigt nog går det ju alltid på något vis ändå, som hanna brukar säga hade det inte gått utan j, han hjälper oss mer än vi förstår. och det märks ju, jag hade absolut inte klarat det annars .


genom telefonen

i lördags blev de äntligen ett, min fina nästkusin/barndomsvän vic och hennes timothy. vi tog nästan 300 bilder, så när vi gallrat och redigerat delar jag nog med mig med av ett par skarpare bilder. innan vigseln klickades det även av en del bilder på mig & björn när vi for ut en sväng med rubbe, fasters man/vår bröllopsfotograf/vän. delar även med mig av ett par av dessa inom den närmsta framtiden.

kärleken är så fin. blir extra uppenbart på bröllop och dagar som igår när jag och björn bara var hemma själva hela dagen lång i varandras armar, under täcke och filtar, njöt och tände så gott som varje ljus i lägenheten när regnet öste ner utanför fönstrena. nu ska det jobbas, och även om ögonlocken verkar väga ett par kilo mer än vanligt är jag nöjd med helgen. ❤


hymns for the haunted

jag förbokade amanda jenssens senaste album såfort det gick. på releasedagen låg det signerat och fint i brevlådan. och jag måste ju bara berätta lite kort för er hur snyggt det är och låter.


älskar känslan av att kunna ”bläddra” i albumet som om det vore en bok. det blir tusen gånger lyxigare än standard-häftet som man alltid drar ut ur fodralet annars.


bilderna, färgerma och teckensnittet är ett vackert hopkok.


låtarna känns sammanhängande som en blandning av allt möjligt. jazz/blues/soul/60tal. det låter mer dystert än glatt. mäktigt. höstigt. och jag gillar det. amandas hesa röst gör låtarna mer än rättvisa. så just nu snurrar denna skivan i tid och otid. låtarna passar så himla bra när man promenerar till och från buss och jobb dimmiga och fuktiga höstdagar som dessa.


ja, det var väl det.


halta lotta

igår utan förvarning så kände jag plötsligt att aj, min högerfot gör ont. jag kunde inte stå på den, ännu mindre gå på den. ju mer jag tänker efter tror jag att jag sprang för snabbt nerför alla trapporna på jobbet igår när jag trodde att jag skulle missa bussen, därav felbelastning och plötsligt fick jag sota för det. så idag haltar jag fram, med undantag från de stunder då jag lyckas slappna av och gå riktigt exemplariskt på foten. då funkar det några minuter i stöten tills det plötsligt blir aj igen. det gjorde hemskt ont att gå till bussen imorse, och turerna till och från lunchrummet på jobbet känns plågsamma. vill ju inte att folk ska börja fråga, så jag försöker sträcka på mig lite extra istället och verka oberörd, och så såfort jag kommer in i mitt rum igen grimaserar jag och slår mig ner på stolen såfort jag kan utan att få mer ont. haha, hemskheter. idag ska det röjas efter paniktvättningen igår, och så ska det förhoppningsvis hinna bli lite onsdagsfint också. gillar onsdagar. kanske mest för att när man kommer hem så har mer än halva jobbveckan gått.